filosof
Att tänka är bra i en viss mängd.
Jag bryr mig för mycket.
Samma sak igen, i rätt mängd så är det bra.
Det är inget jag trivs med eller för en sekund tänker fortsätta stå ut med...
Det är bara det att det precis som med allt annat tar tid att komma över.
Att bygga upp ett hus från grunden tar tid, att bygga upp ett självförtroende tar längre tid.
Men att bryta ner det går fort.
Tankar som rätt och fel, farligt eller ofarligt, svårt eller lätt frustrerar och gör mig ledsen.
En övertygelse eller bara en regel. Jag vet inte vad jag ska tänka... Jag vet inte vart jag ska gå och jag förstår att ni inte förstår mig. Hur skulle ni kunna när jag knappt gör det själv. I grunden för mina funderingar just nu ligger rädsla. Jag är rädd för konsikvenser av mitt handlande vilket lämnar mig fast i mitten med en fot i verje båt och de glider isär. Snart hamnar jag i det iskalla vattnet, kanske... För jag vill ju inte vara där... Frågan är vilken båt som kommer ta mig torr, hel och ren in till land. Eller kan jag få dem att sakta åka bredvid varandra...så att jag klarar mig utan ödestigra konsikvenser? Kanske. Piss.
Jag ska sova nu, det rensar hjärnan. Åtminstone låter det den vila en stund.
Äh jag mår inte så dåligt som det låter, jag mår ganska bra. Det är mycket jag har att vara tacksam över...mm jag ska börja uppskatta det mer och ta vara på chanser innan de försvinner. Jag ska sluta tänka lite bara:)
bahabaha
jag
Jag tycker om lovsångsteamet, det är härliga människor.
Jag tycker ännu mer om Gud som låter oss prisa honom på ett så sjukt gött sätt, musik:)
Efter ett bra ungdomsmöte å en lång utvärdering blev de donken å jag åt en big tasty...den va för stor för mig:P
Ikväll skall Dying Poetry spela i Falköping på 1000volt! Kom och kolla på oss:)
hmm
Hjälp jag känner inte igen mig själv riktigt...
Jag kommer inte alltid vara sån här.
Jag är inte alltid sån här...
Men nu är det som sagt kaos...
Alldeles för läskigt för att jag ska våga titta.
Detta är inte som vanligt, får inte bli som vanligt och ska inte bli som vanligt.
Missuppfattningar.
PISSIGT är det!!!
Man ska aldrig säga nåt man inte står för...fast deet gör man ju ibland.
Vi borde aldrig göra det...jag ska försöka.
Snälla, säg att du också har försökt.
Men jag förstår ju att det är svårt för dig. Jag är inte känslokall och inte dum heller...Jag vet att mitt betende är lite barnsligt. Men här har du mig, Caroline Johansson...jag är barnslig ibland men mina tankar är på en högre nivå 'n mitt handlande ibland...och ibland tappar tankarna kontrollen och då får de barnsliga känslorna fatt i mig. Då är jag fast för att tag...förlåt, men det går över.
Gud jag litar bara på dig...
ja
Ja alltså... jag kanske va väl hård i mitt förra inlägg, men jag känner så.
Min oro har lixom bytts ut till stor del mot besvikelse.
Förlåt jag vet att jag är orättvis nu.. det är inte meningen.
Känslorna svämmar över och det blir kaos.
Trafikstockning å för många vägval.
Jag ska bli bättre...om du försöker.
Lita va de ja...
Lita på...
Jag ska fösöka... Om ja får chansen.
hejdå.
aj
Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag känner såhär... och jag vet inte vad jag ska göra eller inte göra?
Allting tycks bli fel och jag är så otroligt trött på det...
Jag känner mig utanför ibland...till och med utanför i mitt eget sällskap.
Förlåt...nej jag menar aj. MEn förlåt endå för att jag klagar, för att jag bryr mig och för att det gör ont i mig.
Jag är arg...Ja det är jag. Arg och besviken på att inte få veta, på att inte få känna och förstå. Att bli lämnad utanför.
Det gör mig så trött att se samma mönster om och om igen... Och det gör ont.
Det gör ont när jag inser att jag inte lärt mig av mina misstag den här gången heller.
Men jag trodde det var annorlunda nu... eller är det det?
Jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla känslor...förlåt...nej jag mena aj.
konstig
Denna elden får inte slockna. Det känns kanske som att veden håller på att ta slut just nu men det finns skogar överallt. Den ska fortsätta brinna trots att det regnar!!!!!
snö
Jag borde inte sitta här å skriva jag borde läsa på ett prov om islam som jag har imorn... ah sen ska jag hinna simma också. Det ska bli skönt att äntligen få röra på sig igen, jag har varit lite inaktiv den senaste veckan. Men lilla jag ska ta tag i mig själv igen. Jag har bestämt att jag ska bli bättre. bättre på så mycket... orkar inte skriva upp allt här men har kommer topp 3:
1. lära mig att tro på att jag duger!
2. lära mig lita på andra!
3. Motionera mera!
här kommer en av mina nya texter:
låt oss le, dansa till de nykäras ära.
de slocknar snart av gamar som vill förtära.
då försvinner de svalt bort åt olika håll.
då nynnar jag tyst på en visa i moll.
ja lyckan finns men visst är den kort.
som en ilning längs ryggen vi snabbt skakar bort.
reflektioner och minnen som en bädd av törn.
svarta små monster i varje ensamt hörn.
tom berg och dalbana i en relation.
som att vara bunden vid en annan person.
du,du stal min ord.
du stal mina ord.
du stal mina ord.
när jag åt vid ditt bord.
det snöar utan samvete.
ett vinterregns lockbete.
du snöar utan samvete.
du sårar och du vet de.
vinterregn du glömda vän.
vinterregn är frusen än.
du är snö som faller vit.
du är smärta och panik.
jag förstår aldrig att du är de andra lik.
nerfallen det slutar endå i tragik.
jag vet inte vad, ni får tänka själva:D
Jag saknar dig J.
Pussåsmekmenbarapålek
ett tag sedan
Min helg har virit bra. Den började i fredags med ungdomssamling i missionskyrkan... Spelade med lovsångsteamet som tyvärr har hamnat lite ur focus den senaste tiden... Vi har inte orkat engagera oss och det har gått allmänt dåligt på våra rep. Med hjälp från ovan klarade vi oss dock bra i fredags men det kändes inte bra... Vi måste ta tag i detta. Vi måste lära oss att hålla focus på det som är viktigt, då kommer allt annat fungera bra också. Att spela lovsång innerbär inte att ha en konsert som ska låta fantatiskt. Nej, lovsång skall komma från hjärtat och vara riktad till Gud. Det vet vi mycket väl och ändå går det förbi oss på nåt märkligt vis och åter igen hamnar focus på att gitarren inte låter bra eller att sången är för hög.
Det gör mig frustrerad! Att vi inte längre bara kan sitta ner tillsammans och samtala... Det har blivit så pampigt allting. Allt skall vara så grymt kul, så mycket, så fantastiskt och så perfekt. Lovsång och bön har för mig varit som bäst vid de tillfällen då inget är särskilt planerat, då Gud får vara med och forma tillfället som han vill. När men sitter på golvet i en ring och bara lovsjunger till klinkandet på en gitarr. Inget krångel, bara tillgivenhet. Jag har börjat tappa lite av den kontakten med Gud. Gud som är allt för mig. Jag har låtit honom forma mitt liv, ett liv jag har trivts mycket bra med...
Det är dags för en förändring nu! Vi kan inte tappa bort Gud i vår längtan att föra människor till honom, då vinner vi ingen. Då förlorar vi bara oss själva.
Jag kan bli så ledsen när jag tänker på hur vi beter oss i kyrkan ibland. Vi säger, "kom som du är", men när han som är lite annorlunda, hon som inte har rätt kyrkhumor, hon som har fel färg på håret eller han som är snyggare än oss kommer till oss, med en längtan att få se Gud...då är det som att dessa ord är som bortblåsta! När ska vi förstå att vi måste lära oss att ta in människor i gemenskapen! När ska vi förstå att vi måste ringa de som är nya och inte förvänta oss att de ska ringa själva! När ska vi förstå att det är kärleken till andra människor som får dem att upptäcka vem Gud är...
Jag talar inte till alla nu så det är inte säkert du behöver ta åt dig, men jag måste få det här sagt. När jag började åka in till kyrkan i Lidköping så gick jag i sjunde klass. När jag kom dit kände jag mig som en utomjording! Vart skulle man sitta? Alla satt ju i sina små gäng... Vem skulle jag prata med? Alla tycktes ju ha någon annan att prata med. Trots att jag inte var någon särskilt blyg tjej eller osocial på något sätt så hamna jag lite vid sidan av...som någon som inte riktigt passade in. Hur kommer det sig att av alla nya platser jag någonsin hamnat på, bland alla nya människor jag någonsin träffat så var det i kyrkan jag kände att jag inte passade in i?! Borde det inte varit tvärt om! Att i kyrkan skulle jag känt mig hemma så fort jag klev innanför dörren? Men jag är kvar i kyrkan och jag åker dit ganska ofta...ja visserligen har jag nu fina vänner där...det har ju gått några år. Men det var inte den stora kärleken från människorna i kyrkan som fick mig att stanna kvar, det var Gud. Och jag vet att jag fortafarande inte riktigt passar in i mallen...den kyrkliga mallen, men jag är accepterad nu, och jag accepterar människorna runt mig.
Förlåt...det var inte meningen att låta arg...men jag blir bara så ledsen när jag tänker på det. Men jag tror vi har blivit bättre... tror vi har börjat focusera mer på Gud och därigenom fått mer kärlek för folket utanför som är påväg in i gemenskapen...som jag nu faktiskt nästan kan kalla den utan att skämmas. Så nu vill jag bara säga såhär, KOM INTE SOM NÅGON DU INTE ÄR!!!;)
Ja oj där gled det iväg lite grand... Det var i alla fall början av min helg. Den fortsatte på lördagen med att jag träffa personen jag tycker så mycket om. Mycket trevlig dag med fika och Robert Gustafsson. Kvällen inleddes sedan hemma hos Anders Wolme, haha djupa diskutioner om Gud och allt vet vad... När dessa pojkar sedan något för fulla skulle ta sig till kronan (detta skitställe i min mening) så var det dags för mig att dra mig hemmåt tänkte jag. Nehepp så blev inte fallet. Istället kom en Martin och hämtade upp mig för jag skulle hem till Linus där ett glatt gäng satt och spelade poker. Själv vågade jag dock inte delta eftersom jag kände mig alltför osäker på reglerna... nu kan jag dem dock ganska bra tror jag så nästa gång kanske....observera att jag sa KANSKE!;) Det blev en mycket bra och mysig kväll trots att jag var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna.
Söndagen innebar jobb...klockan 8 fick jag pallra mig ur sängen. Sedan säga hejdå till en viss någon å så jobba. Efter jobbet kände jag en brist på socialkontakt och Hanna och Henrik fick stå ut med mitt sällskap ett par timmar. Bra dag!:)
Puss på er nu ska jag till Lidköping och sjunga och träna badminton!
kunskap.
Idag har jag varit på besök i Göteborg där det blev kunskapsmässa och shopping:) De flesta tyckte att jag borde läsa socionom utbildningen. det tror jag med. Kalmar lockar mig jätte mycket...vill hem liksom. Men även utlandet och stockholm vore inte fel...eller varför inte Göteborg. Hej och hå det finns för mycket att välja på...
Det är något som oroar mig, hoppas det inte oroar dig lika mycket...
imorgon är det helg!
puss
11.11
Klockan var just 11.11... Jag önskade mig nåt som gör mig glad, men jag säger inte vad.
puss på dig
Denna onda cirkel...
Jag har fått en röd prick på ögat...?
studa tills hjärnan blöder
trött
Jag är trött och jag saknar dig.Ja det är de känslor som fyller mig just nu... sen funderar över om jag ska hinna gå och simma... Jag vill, måste för det hjälper mig att slappna av när jag har så här mkt att göra.. gahh:/
kan det inte va helg nu...
feelings
skäms
Jag skäms över mig själv ibland... Särskilt när jag känner så som jag gör nu. Jag är avundsjuk...på nåt som är så oskyldigt som barn. Jag vet att jag inte har någon rätt till ett betende som mitt just nu...gråta för att jag behöver dela med mig till de som har haft det så mycket sämre än mig. Dela med mig för att någon skall kunna binda en kontakt med någon som varit saknad länge.... Jag vet ju det. Jag skäms verkligen och jag tycker ju innerst inne att mina känslor just nu är så galet fel... men hur ska jag få dem att försvinna. Jag vill att de ska försvinna. Jag vill känna glädje istället...över att kunna dela med mig av det jag har för att de ska bli glada. Det är ju de jag skrivit om hela tiden... att få hjälpa andra. Här är en chans och då blir jag avundsjuk och egoistisk! Jag SKÄMS:(Utkast: Sometimes we ...
But anyway... I´ve had a great evening whit gituar hero and a good person, liked.
And before that I had a great day in Trollhättan and I´ve also been playing rappa kalja with some of my greatest friends on this earth.
If you wonder why I wrote this in english it was because I felt that I couldn´t express myself enough in Swedish.
God bless them all, and God...please bless me to...I want to feel free.
tankar...
Va hon svamlar tänker du nog nu. Ja kanske...men det är vad jag tror på och vad jag vill med mitt liv. Leva ett liv för andra och för Gud.
Jag är så rädd! Så rädd att det ska göra ont i mig igen, i mitt hjärta. Jag jublar glädje inom mig för jag känner mig glad men samtidigt så finns den svarta klump av dåliga tankar kvar. Dåliga tankar som att vem är jag att bli omtyckt? Vad har jag som är speciellt och varför i hela världen jag? Jag vet ju att allt jag tänker inte är sant, ja jag vet verkligen det... Men när tankarna kommer får de mig att tro´att de är på riktigt. Och jag blir bättre och bättre... Jag är bara så rädd att ni ska sluta att tycka om mig vänner...det hmm skrämmer mig.
förlåt...men jag varnade er, ibland blir jag för djup i mitt skrivande och ibland är det tungt.
här är två av mina vänner, jag tycker om dem, och alla de som inte är med på bilden också.<3God morgon och Grattis Cornelia!
Nu har ännu ett år gått för min bonussyrra Conne och idag blir hon 12 år gammal, GRATTIS tjejen:) Vi väckte henne just med paketer och fika på sängen. Eftersom denna tjej precis som de flesta av oss nån gång upplever, just nu går igenom den fas då en lite rockigare stil lockar henne mest så blev min present en röd T-shirt med en svart slips tryckt på framsidan. Min lillasyster Josefine spann vidare i samma spår och gav henne två par örhängen föreställande stjärnor och säkerthetsnålar, väldans fina måste jag säga! Även Connes storasyster och mormor hängde på smyckestränden och det blev ett par coola örhängen till och ett mycket fint halsband. Musik har också varit något vi kunnat spåra genom de flesta av presenterna och hennes lillasyster Jemima var inte sämre utan gav storasyrran en CD med de allra senaste hitsen! Som kronan på verket fick hon den ultimata presenten, ( nu ska tlläggas att hon från sina bröder och pappa fått både musikmobil och mp3 i födelsedagspresent), ett par hörlurar i svart och rött, BIG SIZE:D Och som stolt förebild tänker jag bära mina egna på mig idag i vitt och guld. "Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet!"
Nu ligger dock en svår fråga i luften för mig... antingen så går jag upp nu och åker buss till skolan och slipper att gå utomhus... Eller så ligger jag kvar i min varma säng i 40 minuter till och åker tåg till Vara station och får ta en liten promenad på drygt 1 km...
Nä sängen är för skön och jag behöver motion.
Jag hoppas och tror på en bra dag att minnas idag! Jag är glad, för någon gör mig glad, någon som är saknad men snart kommer hem.
God bless!<3
lycka?
Det tror inte jag. Jag tror att lycka finner vi i en tillvaro där vi trivs bra och kan hjälpa andra. Ja äckta lycka kan enligt mig endast finnas genom att hjälpa andra att finna den...eller i alla fall komma på rätt väg mot den! Jag tillhör den kategori med människor som gråter när jag ser på tv, priset tog jag nog när jag grät för att människor i Idol blivit glada... Men jag blir glad av att se glädje...och lycklig blir jag av att hjälpa nån att finna den.
Tänk att få förlösa en människa från de kedjor som binder henne.
skolbänken...
Ska berätta mer sedan.
hejdå.
hej igen nu sitter jag på bussen hem och har repat med bandet, Dying Poetry. Idag gick det så galet bra, väldigt kul måste jag säga:) vi känner att det är dags att uppgradera våran myspace lite med något bättre låtar och det vore också väldigt kul:)
ska hem och städa mitt rum nu...bara för att göra mamma glad. aja nu är jag framme.
pusshej:)
god morgon
energi
Hej igen. Jag har varit och tränat badminton ikväll... Det gick otroligt dåligt, är helt tom på energi. Att jobba natt vände på mitt dygn för mycket så det är helt konstigt nu. Glömde till och med att äta innan träningen...och för er som inte tränar så kan jag ge er det som tips iall ni någon gång ska börja...man bör käka ett par timmar innan man ska röra på sig. Men som sagt det gjorde inte jag...följaktligen så blev jag totalt utklassad av Alexandra, Grattis på dig tjejen;) Fast hon är grym så så hemskt är det inte. Men något jag tänkte på lite extra under träningen var när Amanda peppade mig för att det gick dåligt...då vände det, för jag blev glad och fokuserad på vad jag skulle göra. För några sekunder glömde jag bort mitt nederlag och fokus var helt på att vinna just den bollen. Då vann jag.
Jag tror det är som med träning med det mesta i livet, för att orka behöver vi fylla på vårat energiförråd. Till exempel så klarar jag inte av en hel vecka i skolan utan att få träffa mina vänner på helgen och ha kul, jag behöver fyllas med positiv energi. För att orka stå fast vid vad jag tror på och stå upp för det i vardagen måste jag umgås med likasinnade människor och med Gud, pepp liksom. Ibland glömmer vi det här tror jag... man rusar på och glömmer att stanna upp ibland och njuta av det som gör livet lite extra värt att leva. När sa du till exempel senast till din mamma att du älskar henne, eller tack till din pappa för att han finns. När vi ger andra positiv kred så mår vi själva aotomatiskt bättre... man blir gladare om människorna runt omkring mår bra. Så en utmaning till dig, gör vad du vill med den, nästa gång du får en sån där känsla av hur mycket du tycker om eller saknar någon, eller när du blir så där lätt avundsjuk för att någon är bättre på något än du...låt personen i fråga veta det! Det kommer löna sig...jag vågar nästan lova:)
Jag älskar att fundera på saker...och jag älskar att skriva ner dem och dela dem med dig...så tycker du något om vad jag säger i denna lilla blogg, ge mig en kommentar! Ja, där har vi det igen...bekräftelsebehovet...Denna ständiga bov... Du vet, den har förstört mycket för mig, just det här behovet av att hela tiden känna mig omtyckt, beundrad och duktig. Jag sätter så höga krav på mig själv att jag ibland bryter ihop under den tyngd som jag själv lagt på mina axlar.Jag måste göra bra ifrån mig på provet, måste sjunga bra, måste lyssna bra och jag måste vara så galet perfekt! Men nej! Vi är verkligen inte perfekta...och jag kan bli så arg på mig själv ibland! Du vet säkert själv de stunder då man sitter och irriterar sig på hur någon annan gör eller framför allt, något de inte gör. Med fokus på att granska andra glömmer vi bort att granska oss själva. Nu menar jag inte utseendemässigt för då hade jag sagt emot vad jag tidigare sagt. Nej vad jag menar är hur vi själva beter oss mot andra. Hur vi själva hanterar situationer i olika lägen. Bara för att jag är bra på att sjunga till exempel så borde jag inte irritera mig på någon som sjunger falskt... men visst gör jag det, ibland, i smyg...när ingen annan vet. Tänker jag då på att denna personen kanske äär or´troligt duktig på att planera och alltid har koll på allting? Troligen inte...För där jag har fått gåvor kanske någon annan har fått färre och tvärt om så att säga...
Alltså, hur ska jag någonsin kunna vara till hjälp för någon annan människa och hjälpa henne att bära sina bördor om jag lagt på så många på mina egna axlar att jag faller ihop av deras tyngd. Någonstans måste man lära sig att acceptera vem man är och att man duger, för det gör vi eller hur? Huvudsaken är inte vad din granne tycker om din bil eller vad svärmor tycker om din frisyr...det är du som ska må bra i den. Självklart ska vi inte strunta i andras åsikter, nej de kan rent ut sagt vara mycket viktiga för oss att inse att vi faktiskt är bra. Vi ska bara sluta att lägga på extra bördor själva... vi klarar oss fint me de som är där endå.
lite tankar så här på kvällskvisten. Sov gott och du, jag diggar dig (inte minst för att du läser mina ord;P)
blääääää
Tillbaka till verkligheten.
Det skrämmer mig på samma gång som jag ser det som ett gigantiskt äventyr... Vissa stunder då jag sitter och funderar på hur min framtid ska bli så blir jag helt tom och tror att jag aldrig kommer klara av det. Sen kommer de tillfällen då jag för allt i världen inte kan förstå varför jag inte skulle klara av det. Det löser sig, ja det gör det alltid. Jag vill läsa psykologi och filosofi...gärna utomlands. Åtminstone bort från Grästorp...jag behöver ta lite chanser igen...hoppa lite. Kalmar är en underbar stad förretsten... där skulle jag gärna studera. Kanske älskar jag Kalmar så högt eftersom det från början är min hemstad, men dess skönhet är svår att undkomma. Tänk dig en sommarkväll nere vid vattnet med solnedgång och Kalmar slott i ögonvrån...jag dreglar!
Nej, nu är det dags att dra sig mot tåget, men känner jag mig själv rätt så kommer jag skrva mer senare idag!
Ha en underbar dag tillsammans och glöm inte att visa för människor att du tycker om dem!
<3
det är kul att skriva i en ny blogg.
Det finns så mycket som gör mig glad och som jag är tacksam för! Vi borde tänka mer så...man borde lära sig att uppskatta det goda i livet mer. Tänk så mycket enklare dagarna skulle bli om man började varje morgon genom att tänka på allt som man mår bra av och är tacksam för. Jag tror vi skulle se en radikal förändring i människors humör...ja det är jag ganska övertygad om.
Jag drack just coca cola till middagen...det är inte så nyttigt. Men jag dricker läsk väldigt sällan faktiskt, det är godiset som är min last. Egentligen så njuter jag inte av det längre har jag kommit på...det har blivit ett behov och de måste ändras på. För nu har jag tänkt komma igång och röra på fläsket ordentligt igen, badminton på måndagar, simma på tisdagar, långpromenad på onsdag och så är edt idrott på torsdag...det har funkat i tre veckor i alla fall.
Jag ska förresten promenera en sväng lite senare ikväll med en go tös, blir gött me lite iskall luft i lungorna.
När hon ler lyser hon...
Då kan man se henne...
tjosan!
god morgon jag är en zombie!
Jag har sovit 4,5 timmar i natt...trött!!! Men det är för ljust i mitt rum och nu är jag för vaken för att kunna somna om. Känner mig lite tom idag...men det blir nog bättre får vi hoppas. Hmm...vad ska jag ha på mig? Måste nog dra in till mamma å hämta lite kläder. Brolle Jr cd har nog gått på repeat en 20 gånger den här helgen...inte för att den är riktigt så bra egentligen, mer för att jag inte orkar byta skiva hehe...
Snart hoppas jag på att få träffa en person som jag inte sett ordentligt förut...nu är personen i fråga mycket synlig! En person värd mycket bra.
Näpp i underkläder kan jag inte gå runt hela dagen! Lev livet idag min vän jag ska täcka mitt först bara:)
pusspåre!
Utkast: MAN FAMNAR ...
Hej. Jag heter Caroline Johansson...här kommer en chans att lära känna mig bättre. Jag är 18 år, 19 i februari. Jag tror på Gud för han är god! Ibland blir jag alldeles för djup när jag skriver så förstår du inte så kommentera lite blygsamt så ska jag förklara vad min gåta till hjärna vill säga. Det är jag på bilden här ovan förresten...fast bara lite av mig...det finns så mycket mer som gömmer sig lite utanför kanten. Jag tar mycket egobilder...ja hejans många faktiskt... Ibland undrar jag varför...man tar många många och så raderar man de fula och de snygga lägger man ut på bilddagboken. En liten del är nog självbeundran, för även om jag inte känner mig fräschast i världen så kan ett svartvitt foto med extra ljusstyrka ta bort de små skavankerna som för andra redan var osynliga...men som nu också döljs för mitt eget kritiska öga. Den andra delen är nog helt enkelt att visa upp oss... För visst är det så att vi måste se bra ut och få den där kommentaren om att vi är söta...på bilddagboken, för att vi ska kunna stå ut lite till med den katastrof vi kallar jag. Fast egentligen är vi ju så mycket vackrare än vi tror, i alla fall jag. Nej jag menar inte att jag är vackrare än du...men att du är vacker det har jag ju redan upptäckt, för mitt kritiska öga ser inte dina fel...bara mina egna.
Jag älskar att skriva...alldeles för långa meningar om du frågar min svenska fröken. Men jag tycker om långa meningar så jag både pratar och skriver dem. Ibland måste man andas. Sen blir det fler långa meningar. Meningar...mening... jag tror det finns en mening med allt som händer...jag förstår inte vad den är alltid bara. I mitt liv har det hänt mycket...mycket som gjort ont i mig. Det kommer du nog märka ibland i mitt skrivande...det kan bli lite tungt då. Fast jag är en glad och positiv människa, kanske lite väl positiv om du frågar visa utav mina vänner. Men jag föredrar en ljus syn på tillvaron, jag behöver ta chanser och våga hoppa för att må bra. Min pappa sa till mig att optimister och pessimister möter troligen på lika många problem i livet, skillnaden är att optimisten har kul på vägen dit. Därför är jag optimist, oroa dig inte för morgondagen helt enkelt.
Ojoj...jag skriver långt ja. Hoppas du orkar läsa. Just nu skriver jag mest för att jag inte har något annat att göra, jag jobbar nämligen vaken natt...trött. Kvart övert 7 slutar jag och då ska jag sova. När jag vaknar ska jag ringa och väcka en viss någon. Sen ska jag sakna denna någon i 5 dagar. Men de går fort sa optimisten, och ja...det går fort! Hanna, min bästa vän...eller en av dem... men hon e definitivt topp 3, är hemma från cypern. Där har hon varit i 2,5 olidligt långa månader, men nu är hon hemma och det är bra!
Mina ögon stänger sig och det känns som det är grus i dem...hemhemhem vill jag nu!
sov gott...eller god morgon. Hur som helst var detta lite, lite ja väldigt lite av hela mig.
kram:) Carro
