iamthecarro.threw the eyes of a dreamer.

Ingen är helt osårbar... Jag är en bergochdalbana...upp och ner rusar jag genom det liv som är så oförståligt för mig ibland. Egentligen så är mitt liv just nu bra och innerst inne är jag väldigt glad. Men stunden nu har tryckt ner mitt sinne... det är tomhet inom mig och jag förstår inte varför. Jag läntar efter Gud... Jag vill sjunga och lova honom, jag vill gråta och skratta... Det finns egentligen inget som stoppar mig...bara jag. Inom mig drar min själ mot Gud. Det är världen runt mig som drar mig åt andra hållet...

Va hon svamlar tänker du nog nu. Ja kanske...men det är vad jag tror på och vad jag vill med mitt liv. Leva ett liv för andra och för Gud.

Jag är så rädd! Så rädd att det ska göra ont i mig igen, i mitt hjärta. Jag jublar glädje inom mig för jag känner mig glad men samtidigt så finns den svarta klump av dåliga tankar kvar. Dåliga tankar som att vem är jag att bli omtyckt? Vad har jag som är speciellt och varför i hela världen jag? Jag vet ju att allt jag tänker inte är sant, ja jag vet verkligen det... Men när tankarna kommer får de mig att tro´att de är på riktigt. Och jag blir bättre och bättre... Jag är bara så rädd att ni ska sluta att tycka om mig vänner...det hmm skrämmer mig.

förlåt...men jag varnade er, ibland blir jag för djup i mitt skrivande och ibland är det tungt.

här är två av mina vänner, jag tycker om dem, och alla de som inte är med på bilden också.<3